Jag har tappat motivationen helt. Och vet inte ens vart jag ska försöka finna den. Orkar knappt laga mat. Definitivt inte motionera. Och då går man upp i vikt. Så ett plus denna vecka +0.6kg. Usch och blä, vad jag är less på detta. Önskar man inte var så viktfixerad, att man bara kunde leva utan att ens tänka på hekton och kilon. Less less less.
Sen jobbar jag nätter också... och det gör att jag är ännu mer negativ än i vanliga fall...
Less...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Elin!
Det är svårt att hitta en balans i det, visst är det? Det skönaste hade ju varit om man slapp tänka på det alls, och ändå ha en normal vikt. Men med mina nuvarande vanor går inte det, och jag skulle gissa att detsamma gäller för dig. Och det ÄR jättejobbigt ibland!! Fråga dig själv om du verkligen vill gå ned i vikt, om det är värt det? Kanske tycker du att det är bättre att kroppen får bära på lite övervikt, men att du mår bättre psykiskt? Så kan jag känna ibland. Men även om du är less på det och inte orkar mer så behöver du inte ge upp helt och hållet! Låt bli att äta onyttigt och rör på dig lite mer, så kommer du i alla fall inte ha gått upp när du kommer igång igen!
För jag tror absolut du kommer igång igen! Skulle det inte vara skönt att köpa vårkläder i en mindre storlek nästa vår, och stå brevid någon på stan utan att känna sig större än den personen? Att må bättre i sin egen kropp? Kom igen!! Spring bort till Mysmasken och läs igenom hennes lista på varför hon vill gå ned i vikt, så skall du se att du blir peppad igen! Och sluta inte skriva i bloggen, då blir det bara värre! :)
Skicka en kommentar